Den ultimata guiden till att bli en kreatör!

Hur blir man en hårt arbetande, sökande, kreativt frustrerad person som det bara kliar i fingrarna på?
Jo...

... börja med att inte bry dig om folk runt dig som säger att du ska skaffa dig "en riktig utbildning" när du ska söka in till Gymnasiet. När t.o.m. SYO-konsulenten avrådde mig från att gå Estetisk musiklinje så gjorde det att jag på något sätt kände att det var EXAKT det jag skulle göra. (Köp dig gärna en palestinasjal också om du vill smälta in... eller var det bara på 90-talet?) Bry dig heller inte om folk som kommer med kommentarer som; "Men är det inte väldigt svårt att få jobb?", "Är inte konkurrensen jättehård?" eller den klassiska; "Lilla du, det är så få som lyckas och kan leva på det" (undermening; "varför skulle du vara en av dem?") Sug även in alla positiva kommentarer och hejjarrop, och glöm inte att berömma dig själv när du gjort något du känner dig stolt över. 

Visst, det är svårt, och det är tufft men bara känslan att följa sitt hjärta och arbeta med någonting som man verkligen älskar är värt allt slit.  Att tycka om måndagar, att inte känna att livet känns långt och tråkigt och att en har si och så många år att jobba, att få jobba för sig själv (om man frilansar), att hela tiden få lära sig och utvecklas (man är aldrig bättre än sitt senaste jobb.) 

När man tystat alla nej-sägare, inklusive sin egen om den opponerade sig där i bakhuvudet, så är det bara att köra på!

Ibland känns det fortfarande som att jag ljuger när jag presenterar mig som Grafisk Designer. Med det duktiga flickan komplexet jag, och många andra kvinnor med mig, lider av så måste jag kunna allt och vara en expert... men det är ju det som är hela grejen med att jobba kreativt... man är aldrig fullärd. Jag ser det som att spela ett instrument, övning ger färdighet, och slutar man öva tappar man sin teknik. Så öva, öva, öva. Gör fel, gör fel, gör fel, lär dig och gör rätt. Sen börjar det om igen. 

Visst kan man (man= jag) känna sig lite smått misslyckad när man som 35-åring fortfarande är den i sin omgivning som inte har ett fast stabilt jobb och en gedigen utbildning, utan istället jobbar sig fram på ett hopkok av musik, marknadsföring, projektledning och grafisk design (... jag kan nog dansa också...) och bannar sin kreativa själ för att den aldrig nöjde sig med att bli nåt vanligt, typ lärare! (Inget ont om lärare, de behövs och gör ett jättejobb och har sommarlov och semester och pensionspoäng.) Men jag vet att jag har gjort rätt val för mig och det känns bra. 

Att vara kreativ är inte ett val- det är ett behov.

Så hur man blir en hårt arbetande, sökande, kreativt frustrerad person som det bara kliar i fingrarna på... var lite naiv. Följ dina drömmar. Gå din egen väg. Tro på dig själv. Lyssna på rätt personer och ha roligt på vägen.  

I kommande inlägg kommer jag ge handfasta tips vad du kan göra för att utveckla din kreativa sida och våga satsa på det på hel- eller deltid. (Och min goda intention är att det inte ska ta fyra månader till nästa gång...)

Ha det fint tills dess och njut av sommarkylan!

/Térèse

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *